Svensk ordbok 2009, webbversion

u`rtid substantiv ~en ur|­tid·en●allra tidigaste skede i jordens el. människans historia; ibl. med fram­hävande av primitivitet e.d. arkeol.geol.tid.urtidsandeurtidskrafturtidslämningurtidsmänniskaurtidsnatturtidsrop○spec.tiden före kambrium dvs. för ca 570 milj. år sedan och tidigare urtidsdjururtidshavurtidsödlajordens urtidsedan 1806efter ty. Urzeit med samma betydelse Arla i urtid fanns ingenting, ej sand eller hav eller svala vågor jord fanns icke och ingen himmel, där fanns omätligt gap – gräs fanns det icke.Ur den fornisländska dikten Völuspá (”Völvans spådom”, en sorts världsförklaring; nedtecknad på 1200-talet)