Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
ur|tid·en●allra tidigaste skede
i jordens el. människans historia; ibl. med framhävande av primitivitet e.d.
arkeol.geol.tid.urtidsandeurtidskrafturtidslämningurtidsmänniskaurtidsnatturtidsrop○spec.tiden före kambrium
dvs. för ca 570 milj. år sedan och tidigare
urtidsdjururtidshavurtidsödlajordens urtidsedan 1806efter ty. Urzeit med samma betydelse
Arla i urtid fanns ingenting, ej sand eller hav eller svala vågor jord fanns icke och ingen himmel, där fanns omätligt gap – gräs fanns det icke.Ur den fornisländska dikten Völuspá (”Völvans spådom”, en sorts världsförklaring; nedtecknad på 1200-talet)