Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ur|skuld·ar●försvara genom att anföra förmildrande omständigheter för
viss förseelse e.d.
komm.JFRcohyponymrättfärdiga
hon försökte urskulda sin makes brotturskulda ngn/ngt/SATS (med ngt/SATS)sedan 1626till fornsv. urskuld ’urskuldande, ursäkt’; jfr skuld, skyldig
Subst.:vbid1-380859urskuldande,
vbid2-380859urskuldning;
vbid3-380859urskuldan