Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n urnor
urn·an●högt kärl för förvaring av vätska eller finkornigt material
urspr. av keramik e.d., med två handtag och pip; äv. om sådant kärl anv. enbart som prydnad
konstvet.relig.porfyrurnabordet pryddes av två kinesiska urnor○spec. om kärl för förvaring av stoftet av kremerat likurnlundaskurnagravurnastofturnaurnan stod i en nisch i kapellet○äv. ngt utvidgatvalurnasedan 1686av lat. ur´na ’krus; ämbar; urna’