Svensk ordbok 2009, webbversion

u`rna substantiv ~n urnor urn·an●högt kärl för förvaring av vätska eller fin­kornigt material urspr. av keramik e.d., med två hand­tag och pip; äv. om så­dant kärl anv. en­bart som prydnad konstvet.relig.porfyrurnabordet pryddes av två kinesiska urnor○spec. om kärl för förvaring av stoftet av kremerat likurnlundaskurnagravurnastofturnaurnan stod i en nisch i kapellet○äv. ngt ut­vidgatvalurnasedan 1686av lat. ur´na ’krus; ämbar; urna’