Svensk ordbok 2009, webbversion
urgera
[-ge´-]
verb ~de ~t
urg·er·ar●med eftertryck framhålla
viss åsikt etc., i mer el. mindre formellt sammanhang
mindre brukl.komm.han urgerade intensivt sin uppfattningurgera ngt/SATSsedan 1611av lat. urge´re ’tränga; driva på’
Subst.:vbid1-380421urgerande,
vbid2-380421urgering