Svensk ordbok 2009, webbversion

u`rdjur substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ur|­djur·et●typ av en­cellig, oftast mikroskopisk organism med cell­kärna; det äldsta och mest primitiva djuret var­av vissa arter kan betraktas som växter; före­kommande i stora mängder, främst i vatten el. fuktig miljö zool.SYN.synonymprotozo amöborna, toffel­djuren och gissel­djuren hör till urdjurenen del urdjur är parasiter och vissa vållar sjukdomar, t.ex. sömn­sjuka och malariasedan 1865