Svensk ordbok 2009, webbversion
adverb
ur|bota●ytterligt
vanligen om ngt negativt
Nollhan betedde sig urbota dumtsedan 1855till 2urbota
adjektiv,
ingen böjning
ur|bota●som inte kan sonas med böter
om brottslig gärning
åld.admin.jur.urbotamålurbota målurbota brott○äv. om person, med tanke på karaktär e.d.oförbätterlig
han är en urbota slarversedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. urbota; till 1ur och 1bot