Svensk ordbok 2009, webbversion
u`rblåst
adjektiv,
neutr. ~
ur|blås·ta●som har blåsts tom
admin.psykol.ett urblåst ägg○äv. ngt utvidgatrestaurangen blev helt urblåst vid explosionen○äv. bildligtdum
vard.han verkar helt urblåst (i hjärnan)sedan 1878; bildl. 1964