Svensk ordbok 2009, webbversion

u`rblåst adjektiv, neutr. ~ ur|­blås·ta●som har blåsts tom admin.psykol.ett urblåst ägg○äv. ngt ut­vidgatrestaurangen blev helt urblåst vid explosionen○äv. bildligtdum vard.han verkar helt urblåst (i hjärnan)sedan 1878; bildl. 1964