Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uppväxte, uppvuxit el. uppväxt, uppvuxen el. uppväxt, uppvuxna el. uppväxta, pres. uppväxer
upp|väx·er●vanligen lös förb., seväxa upp 2
utvecklas från barn till vuxen
släkt.det uppväxande släktetuppväxa (ngnstans) (TID), uppväxa (till ngn)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. upvaxa; till växa
Subst.:vbid1-380067uppväxande;
uppväxt