Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uppvägde uppvägt, pres. uppväger
upp|väg·er1äv. lös förb., seväga upp 2
kunna (mer än) motverka det negativa i
ngt
NollJFRcohyponymneutralisera 1
hans trevliga sätt uppväger hans slarviga klädseluppväga ngtsedan 1622fornsv. upvägha ’på våg kontrollera vikten av’
2vanligen lös förb., seväga upp 1
beräkna viss mängd av (ngt) med hjälp av våg
mått.JFRcohyponymväga upp 1
krutet uppvägdes i skålpunduppväga ngtsedan 1484Josua bok, Domare bokenSubst.:vbid1-380017uppvägande,
vbid2-380017uppvägning