Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`väga verb uppvägde uppvägt, pres. uppväger upp|­väg·er1äv. lös förb., seväga upp 2 kunna (mer än) mot­verka det negativa i ngt NollJFRcohyponymneutralisera 1 hans trevliga sätt uppväger hans slarviga klädseluppväga ngtsedan 1622fornsv. upvägha ’på våg kontrollera vikten av’ 2vanligen lös förb., seväga upp 1 beräkna viss mängd av (ngt) med hjälp av våg mått.JFRcohyponymväga upp 1 krutet uppvägdes i skål­punduppväga ngtsedan 1484Josua bok, Domare bokenSubst.:vbid1-380017uppvägande, vbid2-380017uppvägning