Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`väcka verb uppväckte uppväckt, pres. uppväcker upp|­väck·er●äv. lös förb., seväcka upp väcka till (nytt) liv mest i religiösa samman­hang relig.Jesus uppväckte döda○äv. med avs. på känsla e.d.filmen uppväcker starka känsloruppväcka ngn/ngtsedan 1385Klosterläsningfornsv. upväkkia Subst.:vbid1-380007uppväckande, vbid2-380007uppväckning