Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uppväckte uppväckt, pres. uppväcker
upp|väck·er●äv. lös förb., seväcka upp
väcka till (nytt) liv
mest i religiösa sammanhang
relig.Jesus uppväckte döda○äv. med avs. på känsla e.d.filmen uppväcker starka känsloruppväcka ngn/ngtsedan 1385Klosterläsningfornsv. upväkkia
Subst.:vbid1-380007uppväckande,
vbid2-380007uppväckning