Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`vakta verb ~de ~t upp|­vakt·ar1personligen fram­föra hyllning till viss person, särsk. på bemärkelse­dag e.d. komm.arbets­kamraterna uppvaktade 40-åringen med tårta○äv. i fråga om liknande beteende som visar erotiskt intressehan uppvaktade sin älskade med tre röda rosor○äv. med avs. på högt upp­satt, särsk. kunglig, personbefinna sig i närheten av (ngn) för att vid behov bi­träda drottningen uppvaktades av två hov­damer○äv. med avs. på mot­spelare i lag­sportnoga bevaka skytte­kungen uppvaktades hela matchen av två försvars­spelareuppvakta ngn (med ngt)sedan 1771jfr da. opvagte med samma betydelse; ev. av nederl. opwachten med samma betydelse; jfr vakta 2besöka (makt­havare) för att ut­öva på­verkan komm.samh.en delegation företags­ledare uppvaktade närings­ministernuppvakta ngnsedan 1673Subst.:vbid1-379925uppvaktande, uppvaktning