Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
upp|vakt·ar1personligen framföra hyllning till
viss person, särsk. på bemärkelsedag e.d.
komm.arbetskamraterna uppvaktade 40-åringen med tårta○äv. i fråga om liknande beteende som visar erotiskt intressehan uppvaktade sin älskade med tre röda rosor○äv. med avs. på högt uppsatt, särsk. kunglig, personbefinna sig i närheten av (ngn) för att vid behov biträda
drottningen uppvaktades av två hovdamer○äv. med avs. på motspelare i lagsportnoga bevaka
skyttekungen uppvaktades hela matchen av två försvarsspelareuppvakta ngn (med ngt)sedan 1771jfr da. opvagte med samma betydelse; ev. av nederl. opwachten med samma betydelse; jfr vakta
2besöka (makthavare) för att utöva påverkan
komm.samh.en delegation företagsledare uppvaktade näringsministernuppvakta ngnsedan 1673Subst.:vbid1-379925uppvaktande,
uppvaktning