Svensk ordbok 2009, webbversion
upp
`
tågsmakare
substantiv
~n
äv. vard.
upptågsmakarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
upptågsmakarna
upp·tågs|mak·ar·en
●
person som tycker om att hitta på upptåg
psykol.
spel.
yrk.
sedan 1734