Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`tända verb upptände upptänt, pres. upptänder upp|­tänd·er●vanligen perf. part. få att bli ivrigt intresserad komm.hon var upptänd av idén○spec.väcka sexuell å­trå hos han blev upptänd av henne under dansen○äv. med konstruktionsväxlinghans kyssar upptände hennes å­tråupptända ngn/ngtsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. uptända Subst.:vbid1-379895upptändande, vbid2-379895upptändning