Svensk ordbok 2009, webbversion
verb upptände upptänt, pres. upptänder
upp|tänd·er●vanligen perf. part.
få att bli ivrigt intresserad
komm.hon var upptänd av idén○spec.väcka sexuell åtrå hos
han blev upptänd av henne under dansen○äv. med konstruktionsväxlinghans kyssar upptände hennes åtråupptända ngn/ngtsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. uptända
Subst.:vbid1-379895upptändande,
vbid2-379895upptändning