Svensk ordbok 2009, webbversion
upp
`
täckare
substantiv
~n
äv. vard.
upptäckarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
upptäckarna
upp|täck·ar·en
●
person som upptäcker ngt
geogr.
komm.
yrk.
penicillinets upptäckare
sedan 1741