Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`ställa verb uppställde uppställt, pres. uppställer upp|­ställ·er1ofta lös förb., jfrställa upp 1 placera på ordnat eller över­skådligt sätt och vanligen i mer el. mindre upp­rätt ställning; mest för visning e.d. Nolli foajén är en byst uppställdskärmarna är uppställda i rader○äv. i fråga om an­ordning av text e.d.en elegant uppställd mat­sedel○ofta bildligtuppställa en teoriuppställa ngtsedan 15412placera (for­don e.d.) på skyddat sätt för senare an­vändning Nollunder vintern har han sin motor­cykel uppställd i garagetuppställa ngt (ngnstans)sedan 1943Subst.:vbid1-379576uppställande, uppställning