Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uppställde uppställt, pres. uppställer
upp|ställ·er1ofta lös förb., jfrställa upp 1
placera på ordnat eller överskådligt sätt
och vanligen i mer el. mindre upprätt ställning; mest för visning e.d.
Nolli foajén är en byst uppställdskärmarna är uppställda i rader○äv. i fråga om anordning av text e.d.en elegant uppställd matsedel○ofta bildligtuppställa en teoriuppställa ngtsedan 15412placera (fordon e.d.) på skyddat sätt för senare användning
Nollunder vintern har han sin motorcykel uppställd i garagetuppställa ngt (ngnstans)sedan 1943Subst.:vbid1-379576uppställande,
uppställning