Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`splittring substantiv ~en ~ar upp|­splittr·ing·en●sönder­delning i mindre enheter ofta med negativa följder så­som o­överskådlighet Nollen stabil ägar­struktur som förhindrar en uppsplittring av före­tagetuppsplittring (av ngt) (i ngra)sedan 1859 (konkret)