Svensk ordbok 2009, webbversion
upp`splittring
substantiv ~en ~ar
upp|splittr·ing·en●sönderdelning i mindre enheter
ofta med negativa följder såsom oöverskådlighet
Nollen stabil ägarstruktur som förhindrar en uppsplittring av företagetuppsplittring (av ngt) (i ngra)sedan 1859 (konkret)