Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
upp|spel·ning·en1avläggande av spelprov
musikpedag.musikhögskolans avgångsklasser hade uppspelninguppspelning (av ngt) (för ngn)sedan 18942återgivning av inspelat ljud- eller bildmaterial
för åhörare el. åskådare
radiotekn.uppspelning av videokassettenuppspelning av band från vittnesförhöruppspelning (av ngt)sedan 1950-talet