Svensk ordbok 2009, webbversion
upp`spaltning
substantiv ~en ~ar
upp|spalt·ning·en●(abstrakt) uppdelning i klart avgränsade enheter
ibl. på ett överdrivet sätt
Nollden västerländska uppspaltningen mellan kropp och själuppspaltning (av ngt) (i/mellan ngra)sedan 1950