Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
upp|räkn·ar1vanligen lös förb., seräkna upp 1
nämna i ordning
en efter en
komm.uppräkna ngrasedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. upräkna
2äv. lös förb., seräkna upp 2
öka
bidrag e.d.
ekon.anslagen uppräknas i takt med inflationenuppräkna ngtsedan 1962Subst.:vbid1-379017uppräknande,
uppräkning