Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
upp|rop·et1kontroll av närvaro genom uppläsning av namn
varvid de närvarande ger sig till känna; särsk. i skolsammanhang
pedag.namnuppropförrätta upprophålla upprophöstterminen startade med upprop den 20 augustisedan 1757jfr äldre sv. uprop ’uppmaning’
2offentlig uppmaning till engagemang
ofta för nödställda människor
samh.valuppropstå bakom ett uppropunderteckna ett uppropi uppropet ombads allmänheten skänka kläder till flyktinghjälpenett upprop (för/mot/ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1522Peder Månssons Strids-Konst och Strids-Lag3auktion på värdepapper vid fondbörs
varvid säljare efter hand sänker och köpare efter hand höjer sina resp. bud
mest histor.ekon.börsuppropsedan 1926