Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
upp|muntr·ar1försöka ge (ngn) lust
att göra ngt; genom att framhäva det positiva i ngt
komm.JFRcohyponymegga
de uppmuntrade flickorna att satsa på naturvetenskapliga och tekniska utbildningar○äv. ngt försvagatpåverka en utveckling i riktningen
mot visst mål e.d.
ett jordbruksstöd som ska uppmuntra ökad konsumtion av mjölkuppmuntra ngn (att+V), uppmuntra (ngn) till ngt/att+V/SATS, uppmuntra ngt/SATSsedan 16822äv. lös förb., jfrmuntra upp
göra gladare
komm.uppmuntrande tillropuppmuntra ngn (med ngt)sedan 1712Subst.:vbid1-378657uppmuntrande,
vbid2-378657uppmuntring;
uppmuntran