Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`muntra verb ~de ~t upp|­muntr·ar1försöka ge (ngn) lust att göra ngt; genom att fram­häva det positiva i ngt komm.JFRcohyponymegga de uppmuntrade flickorna att satsa på natur­vetenskapliga och tekniska ut­bildningar○äv. ngt försvagatpå­verka en ut­veckling i riktningen mot visst mål e.d. ett jordbruks­stöd som ska uppmuntra ökad konsumtion av mjölkuppmuntra ngn (att+V), uppmuntra (ngn) till ngt/att+V/SATS, uppmuntra ngt/SATSsedan 16822äv. lös förb., jfrmuntra upp göra gladare komm.uppmuntrande till­ropuppmuntra ngn (med ngt)sedan 1712Subst.:vbid1-378657uppmuntrande, vbid2-378657uppmuntring; uppmuntran