Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
upp|lös·ning·en1visst, inte förutsägbart, resultat av att de drivande faktorerna (i visst förlopp) fått verka färdigt
Nollen dramatisk upplösning av affärenen lycklig upplösning på kapardramaten upplösning (av/på ngt)sedan 16952det att ngt försvinner genom att upplösas
kem.psykol.seseupplösa 2
kemisk vittring innebär upplösning av mineral och bergarter○ofta bildligtJFRcohyponymdesorganisationcohyponymkaos
moralisk upplösningen familj stadd i upplösningSovjetunionens upplösninghela hans värld var i upplösningupplösning (av ngt) (i ngt)sedan 1740 i bildlig bem.3optisk återgivning av detaljer
på bildskärm, fotografisk bild m.m.
optik.skärmupplösninghög upplösninglåg upplösningkameran har en upplösning på 4 megapixlarsedan 19254övergång från ett harmoniskt ofullständigt ackord till ett fullständigt
enl. harmonilärans krav
musiken upplösning av septimaackordet i en ren oktaven upplösning (av ngt)sedan 1864