Svensk ordbok 2009, webbversion
verb upplöste upplöst, pres. upplöser
upp|lös·er1äv. lös förb., selösa upp 2
få (grupp e.d.) att upphöra som sammanhållen helhet
Nollmötet upplöstespolisen upplöste demonstrationen○äv. mer formelltderas äktenskap upplöstes efter sju årpresidenten upplöste parlamentetupplösa ngtsedan 1558 (om äktenskapsband)jfr fornsv. uplösa ’lösa upp band (konkret)’
2äv. lös förb., jfrlösa upp 3
få att (till synes) helt försvinna eller förstöras genom att blandas i och kemiskt påverkas
av viss vätska
kem.psykol.guld upplöses av kungsvattenpapperet upplöstes i vattnet○ofta bildligt med avs. på känslor el. normerrespekten för livet håller på att upplösas○spec. (i perf. part.) om personhon var helt upplöst i tårarupplösa ngn, upplösa ngt (i ngt)sedan 16393äv. lös förb., selösa upp 4
dela upp
i naturliga beståndsdelar
mat. m.m.mat.upplösa ett tal i primfaktorerupplösa ngt (i ngt)sedan 1745Subst.:vbid1-378573upplösande,
upplösning
Vore det inte trots allt enklare att regeringen upplöste folket och valde ett annat.Bertolt Brechts kommentar efter upploppen och massakern i Östberlin 1953 (sedan den kommunistiska regeringen låtit förstå att den förlorat förtroendet för folket)