Svensk ordbok 2009, webbversion
upp
`
länning
substantiv
~en ~ar
upp|länn·ing·en
●
(mans)person från Uppland
land.
yrk.
○
i plur. ofta om personer från Uppland oavsett kön
sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
fornsv.
upländinger