Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`körning substantiv ~en ~ar upp|­kör·ning·en1prov i körskicklighet för erhållande av kör­kort pedag.trafik.uppkörningsmöjlighetuppkörningsorthon klarade kör­kortet vid första uppkörningensedan 19512upp­hämtning av framför­varande for­dons för­språng vid bil­tävling e.d. sport.trafik.NN gjorde en uppkörning från tjugonde till an­dra plats i Safarirallytsedan trol. 1970-talet