Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
upp|kör·ning·en1prov i körskicklighet för erhållande av körkort
pedag.trafik.uppkörningsmöjlighetuppkörningsorthon klarade körkortet vid första uppkörningensedan 19512upphämtning av framförvarande fordons försprång
vid biltävling e.d.
sport.trafik.NN gjorde en uppkörning från tjugonde till andra plats i Safarirallytsedan trol. 1970-talet