Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv uppkört
upp|kör·da1som kommit till stånd genom körning
Nolluppkörda skidspåren smal uppkörd körbana mellan snövallarnauppkörd (av ngn/ngt)sedan 16402som fördärvats genom körning
Nollden sista kilometern var vägen helt uppkörd och såg mest ut som lervälling○äv. bildligt i uttryck för rutin o.d.verksamheten rullade på i uppkörda hjulspåruppkörd (av ngn/ngt)sedan 17853olustig och tung i magen
admin.psykol.han kände sig lite uppkörd efter tre tallrikar ärtsoppasedan 19564som förmåtts att betala långt mer än det faktiska värdet
av viss vara e.d.
vard.admin.handel.han blev uppkörd av en smart försäljareuppkörd (av ngn)sedan trol. 1940-talet