Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`körd adjektiv uppkört upp|­kör·da1som kommit till stånd genom körning Nolluppkörda skid­spåren smal uppkörd kör­bana mellan snö­vallarnauppkörd (av ngn/ngt)sedan 16402som fördärvats genom körning Nollden sista kilometern var vägen helt uppkörd och såg mest ut som ler­välling○äv. bildligt i ut­tryck för rutin o.d.verksamheten rullade på i uppkörda hjul­spåruppkörd (av ngn/ngt)sedan 17853o­lustig och tung i magen admin.psykol.han kände sig lite uppkörd efter tre tallrikar ärt­soppasedan 19564som förmåtts att betala långt mer än det faktiska värdet av viss vara e.d. vard.admin.handel.han blev uppkörd av en smart försäljareuppkörd (av ngn)sedan trol. 1940-talet