Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uppkom uppkommit uppkommen uppkomna, pres. uppkommer
upp|komm·er●bli verklighet
om resultat e.d.; ofta oavsiktligt el. som bieffekt av ngt annat
NollJFRcohyponymbli till
de diskuterade den uppkomna situationenspåret hade uppkommit genom att något hade släpats på markenuppkomma ngnstans/TID/SÄTTsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. upkoma
Subst.:vbid1-378253uppkommande;
uppkomst