Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`komma verb uppkom uppkommit uppkommen uppkomna, pres. uppkommer upp|­komm·er●bli verklighet om resultat e.d.; ofta o­avsiktligt el. som bi­effekt av ngt annat NollJFRcohyponymbli till de diskuterade den uppkomna situationenspåret hade uppkommit genom att något hade släpats på markenuppkomma ngnstans/TID/SÄTTsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. upkoma Subst.:vbid1-378253uppkommande; uppkomst