Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
upp|kom·ling·en●person som har nått en framträdande position genom att (på kort tid) samla ihop en förmögenhet
men däremot inte förmår uppfylla kraven på kultur, passande uppträdande etc.
ekon.psykol.yrk.uppkomlingsfasoneruppkomlingstypen uppkomling som köpte böcker i skinnband per metersedan 1833efter fra. parvenu med samma betydelse; jfr parveny