Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`komling substantiv ~en ~ar upp|­kom·ling·en●person som har nått en fram­trädande position genom att (på kort tid) samla i­hop en förmögenhet men där­emot inte förmår upp­fylla kraven på kultur, passande upp­trädande etc. ekon.psykol.yrk.uppkomlingsfasoneruppkomlingstypen uppkomling som köpte böcker i skinn­band per metersedan 1833efter fra. parvenu med samma betydelse; jfr parveny