Svensk ordbok 2009, webbversion
verb upphävde upphävt, pres. upphäver
upp|häv·er●låta upphöra att gälla
komm.JFRcohyponymannullera
upphäva beslutetupphäva domenupphäva ngtsedan 1743Subst.:vbid1-378084upphävande,
vbid2-378084upphävning
verb upphov el. upphävde, upphävt, pres. upphäver
upp|häv·er●äv. lös förb., sehäva upp
med kraft frambringa
(starkt) ljud e.d.
komm.han upphävde ett illtjut○äv. tonvikt på ljudkällanhon upphov sin röst i protestupphäva ngtsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. uphäfia; av lågty. upheven med samma betydelse; jfr förhäva sig, häva
Subst.:vbid1-378086upphävande,
vbid2-378086upphävning