Svensk ordbok 2009, webbversion

1upp`häva verb upphävde upphävt, pres. upphäver upp|­häv·er●låta upp­höra att gälla komm.JFRcohyponymannullera upphäva beslutetupphäva domenupphäva ngtsedan 1743Subst.:vbid1-378084upphävande, vbid2-378084upphävning
2upp`häva verb upphov el. upphävde, upphävt, pres. upphäver upp|­häv·er●äv. lös förb., sehäva upp med kraft fram­bringa (starkt) ljud e.d. komm.han upphävde ett ill­tjut○äv. ton­vikt på ljud­källanhon upp­hov sin röst i protestupphäva ngtsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. uphäfia; av lågty. upheven med samma betydelse; jfr förhäva sig, häva Subst.:vbid1-378086upphävande, vbid2-378086upphävning