Svensk ordbok 2009, webbversion

1upphämta seopphämta
2upp`hämta verb ~de ~t upp|­hämt·ar●ofta lös förb., sehämta upp ut­föra upp­hämtning av Nollför­språnget upphämtades snartupphämta ngn/ngtsedan trol. 1970-taletSubst.:vbid1-378070upphämtande, upphämtning