Svensk ordbok 2009, webbversion
upp`hällningen
substantiv,
best. f.
upp|häll·ning·enNollvara på upphällningenhålla på att ta slut
hans tålamod var på upphällningen; vinterfodret var på upphällningen och korna råmade av hunger
sedan 1708trol. efter da. på hældingen ’på slutet’