Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`hällningen substantiv, best. f. upp|­häll·ning·enNollvara på upphällningenhålla på att ta slut​ hans tåla­mod var på upp­hällningen; vinter­fodret var på upp­hällningen och korna råmade av hunger sedan 1708trol. efter da. på hældingen ’på slutet’