Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`hitta verb ~de ~t upp|­hitt·ar●ofta perf. part. (råka) hitta Nollden bort­sprungna katten upphittades en halv­mil från hemmeten upphittad plån­bokupphitta ngtsedan 1763Subst.:vbid1-378023upphittande