Svensk ordbok 2009, webbversion
upp`födare
substantiv ~n äv. vard. uppfödarn, plur. ~, best. plur. uppfödarna
upp|föd·ar·en●person som (yrkesmässigt) uppföder djur
jordbr.yrk.boxeruppfödarebroileruppfödarechinchillauppfödarekreatursuppfödareminkuppfödaresedan 1862