Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uppfödde uppfött, pres. uppföder
upp|föd·er●ofta lös förb., seföda upp
få (barn eller unge) att växa och utvecklas genom att tillhandahålla näring
jordbr.pedag.uppföda babyn på flaskmjölkhundvalpen uppföddes mest på matrester från hushållet○äv. med tonvikt på resultatet, vanligen ekonomiskt värdefulla djuruppföda avelssvinuppföda travhästar○äv. i fråga om andlig spishan blev uppfödd med Bibelnhon blev uppfödd med videofilmer och tv-serieruppföda ngn/ngt (med/på ngt)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. upföþa ’uppföda; uppfostra’
Subst.:vbid1-377826uppfödande,
vbid2-377826uppfödning