Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`föda verb uppfödde uppfött, pres. uppföder upp|­föd·er●ofta lös förb., seföda upp få (barn eller unge) att växa och ut­vecklas genom att tillhanda­hålla näring jordbr.pedag.uppföda babyn på flask­mjölkhund­valpen uppföddes mest på mat­rester från hus­hållet○äv. med ton­vikt på resultatet, vanligen ekonomiskt värde­fulla djuruppföda avelssvinuppföda trav­hästar○äv. i fråga om andlig spishan blev uppfödd med Bibelnhon blev uppfödd med video­filmer och tv-serieruppföda ngn/ngt (med/på ngt)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. upföþa ’upp­föda; upp­fostra’ Subst.:vbid1-377826uppfödande, vbid2-377826uppfödning