Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
upp|fång·ar●ofta lös förb., sefånga
lyckas uppfatta
särsk. med hörseln men äv. allmännare
komm.de uppfångade en hastig glimt av den flyendeen radioamatör uppfångade ett nödanropuppfånga ngtsedan 1635Subst.:vbid1-377804uppfångande,
vbid2-377804uppfångning