Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`fånga verb ~de ~t upp|­fång·ar●ofta lös förb., sefånga lyckas upp­fatta särsk. med hörseln men äv. all­männare komm.de uppfångade en hastig glimt av den flyendeen radio­amatör uppfångade ett nöd­anropuppfånga ngtsedan 1635Subst.:vbid1-377804uppfångande, vbid2-377804uppfångning