Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`fordran substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas uppfordringar upp|­fordr·an●krav eller upp­maning komm.talet av­slutades med en uppfordran till handlingen uppfordran (till ngn) (att+V), en uppfordran (till ngt/att+V)sedan 1641