Svensk ordbok 2009, webbversion
upp`fordran
substantiv,
best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas uppfordringar
upp|fordr·an●krav eller uppmaning
komm.talet avslutades med en uppfordran till handlingen uppfordran (till ngn) (att+V), en uppfordran (till ngt/att+V)sedan 1641