Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`finnare substantiv ~n äv. vard. uppfinnarn, plur. ~, best. plur. uppfinnarna upp|­finn·ar·en●person som (yrkesmässigt) upp­finner tekn.yrk.uppfinnarersättninguppfinnargeniuppfinnarskydduppfinnarverksamhetbättre vill­kor för entreprenörer och uppfinnare○äv. med tanke på en­staka in­satsglöd­lampans uppfinnare, Edison(ngts) uppfinnare, uppfinnare (av ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. upfinnare