Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. uppfinnarn, plur. ~, best. plur. uppfinnarna
upp|finn·ar·en●person som (yrkesmässigt) uppfinner
tekn.yrk.uppfinnarersättninguppfinnargeniuppfinnarskydduppfinnarverksamhetbättre villkor för entreprenörer och uppfinnare○äv. med tanke på enstaka insatsglödlampans uppfinnare, Edison(ngts) uppfinnare, uppfinnare (av ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. upfinnare