Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uppbar uppburit uppburen uppburna, pres. uppbär
upp|bur·it●(regelbundet) ta emot
pengar etc.; ofta som rättighet
ekon.uppbära pension○äv. med avs. på annat än pengarngt åld.han fick uppbära klander för sin glömskauppbära ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. upbära
Subst.:vbid1-377379uppbärande