Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`bygga verb uppbyggde uppbyggt, pres. uppbygger upp|­bygg·er1höja eller stärka (den moraliska) över­tygelsen och andliga kraften hos person som drabbats av tvivel, på­frestningar etc.; särsk. i religiösa samman­hang relig.läsa uppbyggande litteraturprästen uppbyggde församlingen med sin predikan○ibl. ngt iron.han uppbygger läsarna med ett kåseri varje veckauppbygga ngn (med ngt)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. upbyggia 2vanligen lös förb., sebygga upp skapa som ny enhet vanligen abstrakt Nollall materia an­sågs förr vara uppbyggd av de fyra grund­ämnena jord, vatten, luft och elduppbygga ngtsedan 1800-talets senare hälftSubst.:vbid1-377332uppbyggande, vbid2-377332uppbyggning; uppbyggelse (till 1), uppbyggnad