Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uppbyggde uppbyggt, pres. uppbygger
upp|bygg·er1höja eller stärka (den moraliska) övertygelsen och andliga kraften hos
person som drabbats av tvivel, påfrestningar etc.; särsk. i religiösa sammanhang
relig.läsa uppbyggande litteraturprästen uppbyggde församlingen med sin predikan○ibl. ngt iron.han uppbygger läsarna med ett kåseri varje veckauppbygga ngn (med ngt)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. upbyggia
2vanligen lös förb., sebygga upp
skapa som ny enhet
vanligen abstrakt
Nollall materia ansågs förr vara uppbyggd av de fyra grundämnena jord, vatten, luft och elduppbygga ngtsedan 1800-talets senare hälftSubst.:vbid1-377332uppbyggande,
vbid2-377332uppbyggning;
uppbyggelse (till 1),
uppbyggnad