Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`bragt adjektiv, neutr. ~ upp|­brag·ta●upp­rörd ofta över ngt av­slöjande admin.komm.många blev uppbragta över de fantastiska fallskärms­avtalen○äv. om handling e.d.hennes uppbragta reaktionuppbragt (över ngt/att+V/SATS)sedan 1791efter ty. aufgebracht med samma betydelse, till aufbringen ’komma att fara upp; förarga’ Intressant nog heter det han var uppbragt, inte *han var uppbragd.