Svensk ordbok 2009, webbversion
upp`amma
verb ~de ~t
upp|amm·ar●lyckas åstadkomma och vidmakthålla
viss inställning e.d.
NollJFRcohyponymuppdriva
regeringen försökte uppamma nationalistiska stämningaruppamma ngtsedan ca 1790 i bildl. bem.till 2amma
Subst.:vbid1-377174uppammande,
vbid2-377174uppamning