Svensk ordbok 2009, webbversion

uniforme´ra verb ~de ~t uni·form·er·ar1vanligen perf. part. förse med uniform vanligen som ett slags legitimation av makt­utövande funktion kläd.mil.uniformera ngnsedan 18212göra uniform NollSYN.synonymlikrikta 2 uniformera ut­bildningenuniformera ngtsedan 1884Subst.:vbid1-376901uniformerande, uniformering