Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
uni·form·er·ar1vanligen perf. part.
förse med uniform
vanligen som ett slags legitimation av maktutövande funktion
kläd.mil.uniformera ngnsedan 18212göra uniform
NollSYN.synonymlikrikta 2
uniformera utbildningenuniformera ngtsedan 1884Subst.:vbid1-376901uniformerande,
uniformering