Svensk ordbok 2009, webbversion
verb undvek undvikit undviken undvikna, pres. undviker
und|vik·er●inrikta sig på att inte komma i kontakt med eller i närheten av
ngn oönskad företeelse
komm.de brukade köra småvägar och undvika motorvägarhan undvek att möta hennes blick○ofta mer abstraktdet gällde att undvika vissa kontroversiella samtalsämnen under middagenhade andra världskriget kunnat undvikas?undvika ngn/ngt/att+Vsedan 1464Monumenta diplomatica Svecanafornsv. untvika; efter lågty. entwiken med samma betydelse; jfr 1undan, 1vika
Subst.:undvikande