Svensk ordbok 2009, webbversion
undule
´
ra
verb
~de ~t
undul·er·ar
●
röra sig i vågor
fys.
ett undulerat landskap
undulera
sedan 1769
modern bildn. till lat.
un
´
da
’våg, bölja’; jfr
undulat
Subst.:
vbid1-376583
undulerande
,
vbid2-376583
undulering
;
undulation