Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
ingen böjning
undr·ande●som uttrycker undran
ibl. med tonvikt på ifrågasättande e.d.
admin.komm.barnens undrande blickarde förbipasserande ställde sig undrande till spektakletundrande (till ngn/ngt/SATS), undrande (inför/över ngt/SATS)sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. undrandhe