Svensk ordbok 2009, webbversion

un`drande adjektiv, ingen böjning undr·ande●som ut­trycker undran ibl. med ton­vikt på ifråga­sättande e.d. admin.komm.barnens undrande blickarde förbi­passerande ställde sig undrande till spektakletundrande (till ngn/ngt/SATS), undrande (inför/över ngt/SATS)sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. undrandhe