Svensk ordbok 2009, webbversion

un`dkomma verb undkom undkommit, pres. undkommer und|­komm·er●lyckas rädda sig undan ngn fara e.d. Nollgärnings­mannen lyckades undkomma○spec. i ett fast ut­tryckhon fick en svår sladd men und­kom med blotta förskräckelsenundkomma (ngn/ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. untkomma; efter lågty. entkommen med samma betydelse Subst.:vbid1-376519undkommande