Svensk ordbok 2009, webbversion
verb undkom undkommit, pres. undkommer
und|komm·er●lyckas rädda sig undan
ngn fara e.d.
Nollgärningsmannen lyckades undkomma○spec. i ett fast uttryckhon fick en svår sladd men undkom med blotta förskräckelsenundkomma (ngn/ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. untkomma; efter lågty. entkommen med samma betydelse
Subst.:vbid1-376519undkommande