Svensk ordbok 2009, webbversion

un`dersökare substantiv ~n äv. vard. undersökarn, plur. ~, best. plur. undersökarna under|­sök·ar·en●vanligen i sammansättn. person som har till upp­gift att under­söka ngt i mer organiserade samman­hang samh.vetenskapl.yrk.förundersökarehusundersökarekreditundersökarepersonundersökaresinnesundersökaresedan 1734