Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. undersökarn, plur. ~, best. plur. undersökarna
under|sök·ar·en●vanligen i sammansättn.
person som har till uppgift att undersöka ngt
i mer organiserade sammanhang
samh.vetenskapl.yrk.förundersökarehusundersökarekreditundersökarepersonundersökaresinnesundersökaresedan 1734