Svensk ordbok 2009, webbversion

un`dersåte substantiv ~n undersåtar under|­såt·en●med­borgare (i viss stat) betraktad i relation till makt­havarna ngt åld.samh.yrk.JFRcohyponymöversåte danskarna i Flensburg blev tyska undersåtarsedan 1466brev från menigheterna i Dalarna m.fl. landskap med anhållan hos kung Karl att återta riksstyrelsen (Styffe)fornsv. undirsate; av lågty. undersate med samma betydelse; bildn. till sitta