Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n undersåtar
under|såt·en●medborgare (i viss stat)
betraktad i relation till makthavarna
ngt åld.samh.yrk.JFRcohyponymöversåte
danskarna i Flensburg blev tyska undersåtarsedan 1466brev från menigheterna i Dalarna m.fl. landskap med anhållan hos kung Karl att återta riksstyrelsen (Styffe)fornsv. undirsate; av lågty. undersate med samma betydelse; bildn. till sitta