Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
under|ordn·ar●placera i en ställning av beroende av
ngn annan part, faktor e.d.
Nollde olika särintressena måste underordnas helheten○ofta refl.foga sig efter
han har svårt att underordna sig andras viljaunderordna ngn/ngt ngn/ngtsedan 1795Subst.:underordnande,
underordning