Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derordna verb ~de ~t under|­ordn·ar●placera i en ställning av beroende av ngn annan part, faktor e.d. Nollde o­lika sär­intressena måste underordnas helheten○ofta refl.foga sig efter han har svårt att underordna sig an­dras viljaunderordna ngn/ngt ngn/ngtsedan 1795Subst.:underordnande, underordning