Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
under|läg·et●läge (för viss part i motsättning, tävling e.d.) som ger motståndaren möjlighet att behärska situationen
mest abstrakt
Nollfacket befann sig i underläge i löneförhandlingarnahemmalaget vände ett underläge på 0–2 till seger med 3–2○ibl. äv. konkretden kraftigare av brottarna hamnade oväntat i underläge(i) underlägesedan 1933 (i fråga om brottning)