Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derläge substantiv ~t ~n under|­läg·et●läge (för viss part i mot­sättning, tävling e.d.) som ger mot­ståndaren möjlighet att behärska situationen mest abstrakt Nollfacket befann sig i underläge i löne­förhandlingarnahemma­laget vände ett underläge på 0–2 till seger med 3–2○ibl. äv. konkretden kraftigare av brottarna hamnade o­väntat i underläge(i) underlägesedan 1933 (i fråga om brottning)